torsdag 3 september 2009

Äntligen har dagis börjat igen.

Tack käre Gud för dagis,det skall nu dagligen ingá i min kvällsbön. Jag brukar ligga pá knä vid sängkanten och ha en tacksammhets stund dá jag pratar med han däruppe,eller nere.
Brukar láta ungefär sáhär:
Tack för att Isaac har sommnat och jag nu kan sätta mig ned och ta det lugnt.
Lögn hojtar han däruppe,för det är nu du máste börja hänga tvätt,plocka saker,städa golvet(hatar smutsigt golv).
Men nu har han börjat pá dagis,och jag kan nu ägna mig át lite slösurfning samt städa ordentligt=det är stor kärringvarning pá mig. Häromdagen ringde jag till Guardia Urbana för att nágra grannar hade för hög musik pá. Jag skämms nästan lite,men jag höll pá att bli sjuk igen,och var vansinnigt trött efter jobbet och orkade bara inte mer.