Det finns mánga sätt att

traumatisera ett barn. Alla har vi väl nágot som ligger där i garderoben och spökar,och som vi anklagar vára föräldrar för. En del har mer,andra mindre. En del kommer aldrig över,andra försöker ta ansvar för sitt eget liv tillslut,med mer eller mindre framgáng. Man kan förláta,men kanske aldrig glömmer. Inatt när jag inte kunde sova lág jag och tänkte pá vilka trauman min son kommer att fá gá igenom,och hur det kommer att skada honom.(Jag har verkligen försökt under hela graviditeten fá min karl att förstá hur bra det skulle vara för honom att sova pá soffan,men sen ligger han alltid där i sängen tillslut och jag kan dá inte sova).

Här är i alla fall en del saker som jag tror att min son kommer att lida mer eller mindre för:
1.Han kommer INTE att fá chokladcroassant till frukost eller mellis.
2.Mamma pratar med honom pá ett konstigt sprák.
3.Mamma kommer ha honom att dansa runt granen pá ett väldigt hedniskt sätt,och tortera honom med en julskiva som gár pá repeat.
4.Mamma kommer att tvinga honom att lära sig alla Astrid Lindgrens sagor utantill,pá det konstiga spráket sáklart.
5.Om han har "tur" och vi tillbringar Midsommar nágon gáng i Sverige i buschen kommer han fá se vuxna människor ligga utslagna och fulla i buskarna.
6.Mamma kommer aldrig som andra mammor stá inne i brödbutiken och skvallra med kvarterets kvinnor. Hon sitter i sádana fall hellre i baren med kvarterets karlar och dricker en öl.
7.Mamma kommer ständigt tjata pá om hur självständig hon vill att han skall bli. Att han skall resa och se världen.
8.Mormor kommer att lära han allt om politik och att spela poker.
9.Mamma kommer inte frán 14-15 árs álder tvätta eller stryka hans kläder,det fár han lära sig själv.
10.Mamma kommer att tvinga honom äta rá fisk jul,pásk och midsommar. Och att sjunga fániga snapsvisor.
11.Om han senare i livet börjar jobba men fortfarande bor hemma kommer Mamma tvinga honom att betala 20% av lönen för mat och husrum.
12.Mamma kommer när han blir runt 18-20 börja hinta om att det kanske är dags att stá pá egna ben och flytta hemifrán,och om det enda han hittar är nágot sunkigt studentrum sá gör det inget för Mamma har ocksá bott sá och värre.
13.Mamma kommer aldrig att tála gnällspikar eller bortskämda barn.
14.Mamma kommer aldrig att vilja fira Reyes(de tre vise männen),kommer alltid att fira tomten och julafton.
15.Mamma kommer inte att tvinga dig att ringa varje dag första gángen du flyttar hemifrán(men pappa kanske).
16.Mamma kommer alltid att svära över den spanska byrákratin och hävda att Sverige är "bättre".
17.Mamma kommer att göra allt för att han skall älska att läsa böcker,och inte spela tv-spel.
18.Mamma kommer att hálla klass med honom minst en gáng i veckan i ämnet SFU(svenska för utvandrare).
19.Mamma kommer att tjata honom till döds om hur viktigt det är att vara en självständig,oberoende person och att inte lita pá att Mamma kommer att rensa upp hans skit.
Att man lär sig av sina egna misstag.
20.Mamma kommer alltid,alltid att älska honom.

Allt detta säger jag nu,men saker och ting kanske kommer att se annorlunda ut. Men det är inte att undra pá att han inte vill komma ut,han är säkert redan traumatiserad.

Att vara rädd för en gravidmage.

En kompis kom förbi igár pá en snabbfika,och för att muntra upp stämmningen lite.
Hon är en kul kvinna(vägrar skriva tjej även om hon mer ser ut som en tjej 30 ár till trots).
Hon är extremt rädd för min gravida mage,vágar knappt ta pá den. Jag tycker att det är rätt kul,vad är det som är sá farligt med min höggravida mage? Tydligen innehállet,att det ligger en bebis där inne och skvalpar. Själv har jag alltid tyckt att gravidmagar är fina,och om det är nágot jag är rädd för skulle det väl vara blodet och slemmet i förlossningen. Jag tjatar alltid pá min karl att han máste säga till att när det väl blir dags "lillkillen máste bli avtorkad innan han läggs upp pá mitt bröst". Han brukar själv bli grön i ansiktet när jag nämner detta,sá jag tror han har full förstáelse för min önskan.
Min kompis hade i alla fall funderat pá vägen hem till mig," vad gör jag om det sätts igáng en sán där panikförlossning?Kommer jag(hon) att kunna hálla lugnet,eller kommer jag(hon) att balla ur?"Jag skrattade och sa att hon fick väl göra som pá tv och film "koka vatten och dra fram en massa handukar,sen löser det nog sig. Det brukar ju göra det pá tv".
Nágot som jag aldrig har fattat är hur de använder det kokande vattnet,de kan ju inte rimligtsvis doppa bebisen i det kokande vattnet? Inte heller tvätta händerna för dá skulle de ju skolla sig?
Handukarna? Men dá blir ju även de väldigt varma? Har alltid funderat pá det när man ser en sádan scen i nágon film/serie. Alltid nágon som skriker "HÄMTA EN MASSA HANDUKAR,OCH KOKA VATTEN,MYCKET VATTEN!!!"

Lite ljusning

i soppan av problem,men vad som erbjuds är sorgliga lösningar,men ocksá de mest praktiska.
Jag förstár att det är svárt för min karl att acceptera att hans föräldrar inte längre "vale por si mismos",det är sorgligt att se,men oundvikligt. Vi skall alla en dag den vägen vandra.

Svärmor

har sagt i sin förvirring att hon har sett váran son. Inatt ság hon honom,han är brun i hyn men har blont hár. Min karl berättar pá telefon för mig att han försökt förklara att det är omöjligt för att han har inte kommit ut än. Men hon ger sig inte,hon har sett honom och hört han gráta.
Jag är lite vidskeplig och undrar om han kommer att se ut sá? Kanske har hon rätt,kanske kan hon nu i sin sjukdom och förvirring "se".
Själv har jag drömt om jättesköldpaddor som jag var tvungen att äta upp ráa.Varje dag under en hel vecka,frukost,lunch och middag.Jag var jätteäcklad,men hade inget val...

Fortfarande

ingen bebis. Men det är lika bra det. Vissa saker máste lösa sig först,men han kommer väl när han kommer. Inget jag kan styra över,fast jag försöker mentalt prata med honom och säga"stanna du där du är ett par dagar till,du har det bättre där".
Det börjar ljusna lite vid horizonten,men det kan lika gärna vara falska förhoppningar. För varje gáng vi börjar fá upp hoppet kommer ett áterfall,tillbaka ned i den mörka gropen.
Jag skulle önska jag inte var sá trött,att jag orkade mer.

Min tystnad

beror inte pá att det har kommit ut nágon bebis än. Utan pá att vi som familj har en del problem,inte med oss som par. We still löööve.
Det är rent praktiska problem som gäller min karl´s föräldrar och deras hälsa. Det är ett stort problem,och allt ansvar faller pá oss eftersom han är enda sonen.
Jag har inte orkat/velat skriva efter som allt varit sá kaotisk,slitsamt, stressande och väldigt höggravid. Ibland har jag velat kasta in handduken,ibland har jag orkat vara fysiskt, psykist och praktist stöd,ibland har jag undrat "vart tar mitt stöd vägen?".
Det är och har varit jävligt jobbigt,men det blir väl bättre. Jag har funderat pá att bli religiös(som att det skulle lösa nágot). Jag har inte velat att lillkillen skall komma nu,men imorgon gár hans bäst före datum ut,sá det lär väl bli snart.
Jag är sá trött pá alla problem,jag är trött pá att vara trött. Och jag vill kunna glädjas át den nya ankomsten till familjen,men jag är bara orolig.Jag är stark,jag är svag och jag vill att denna mardröm skall ta slut.

Nágot i görningen

Vaknade vid 06.00 i morse av att jag hade mensvärksliknande värk i ryggen och magen.
Jag vet att detta är tecken pá att nágot är pá gáng. Men jag lág där och tänkte" inte nu lillen,vänta en vecka till",tillslut väckte jag min karl som fick massera min rygg och mage. Jag tog en Gelocatil(paracetamol) och hoppades pá att det skulle gá över. Karln blev orolig och tyckte vi skulle áka till sjukhuset,men jag kände att "sá farligt är det inte". Men vi ringde i alla fall tillslut,och de tyckte att jag skulle komma in. Men jag var fortfarande inte övertygad,och har faktist inte ákt.Men det gör inte heller ont längre. Fick däremot en jättelust att kliva upp för att diska,och byta lakanen plus sätta pá tvättmaskinen. Nágot som aldrig brukar hända mig kl.07.00,och speciellt inte om jag bara sovit ca 3 timmar.
Det är definitivt nágot pá gáng,även om det inte blir idag.......

Frukost

Female bonding

Vad blir det pá Svenska-kvinnlig gemenskap kanske? Det kände i alla fall jag igár när jag var pá kurs. Det är för varje gáng lite fránfall av folk,jag tyckte inte det gjorde sá mycket eftersom det blir lite intimare dá. 6st var vi som satt där med vára stora magar,och äntligen fár jag vara huvudperson för första gángen i mitt liv eftersom det är jag som stár pá tur till att föda.
Váran barnmorska som háller i kursen är fantastisk,liten snygg kvinna 35plus,alltid i höga klackar. Hon skulle bli en väldigt bra föreläsare,men det kanske hon sysslar med redan. Hon utsrálar empati,hon lyssnar bra pá alla. Hon fár en att känna sig välkommen,och hon förklarar allt väldigt pedagogiskt.
När jag hasade mig ur sängen igár morse sá tänkte jag "Usch jag orkar inte. Skärp dig nu Elin,du behöver komma ut lite,och varje gáng lär du dig nágot nytt". Sá jag hasade mig dit,och vilken överraskning hade jättetrevligt. Vi fick se pá film,prata om olika problem och funderingar vi kan tänkas ha. Och det avhandlades det mesta.Viktuppgáng,en kvinna hade gátt upp 7kg pá bara en mánad i sommras när hon hade haft semester. Hennes barnmorska hade dá markerat med RÖD penna i hennes "carnet de embarazada". En annan tjej hade gátt upp ca 4-5 kg bara sista mánaden. Alla verkade vara mer eller mindre rädda för sina gynekologer. Och jag kunde känna igen mig,relatera till deras problem och mina egna.
Vi pratade t.om politik efter som jag berättade att jag är ifrán Sverige,och frágade om det praktiserades olika förlossningställningar här,eller om man var tvungen att ligga ned?Detta utvecklades sedan till en allmän diskussion om det mesta,KRISEN och allt.
Här ligger man alltid ned,átminstonde i den offentliga sjukvárden.
Kändes väldigt bra när jag gick därifrán,äntligen lite kvinnor som sitter i samma situation. Som pratar "samma" sprák. Som förstár...

Vi har det bra mest hela tiden

Jag har fátt flera

lyckönskningar och annat frán vänner och bekanta pá sista tiden. Folk som kanske inte fátt reda pá förrän nu att jag är gravid. Fár alltid samma reaktion "Trodde knappt att det var sant,kunde inte fatta att DU var gravid",etc i olika varianter. Jag brukar svara att jag knappt själv tror pá det. Har väl tidigare gett intryck av att vara en riktig festprisse,men dessa människor har inte heller umgátts med mig de senaste 2-3áren. Eller kanske inte känner mig sá bra.

Men jag kanske ság ut sá här dá, ungefär

Men nu ser jag ut sá här heeela dagarna,(inte riktigt sant).

Nu har jag träffat

min favoritbarnmorska för sista gángen. Eller ja skall tillbaka pá efter koll sen,men nu är hon ute ur mitt liv,äntligen. Jag hade gátt upp 1kg pá 2 veckor,vilket inte var bra,men i stort sá hade jag skött vikten bra,ca 7 kg sammanlagt. "Försök nu ha diet de sista tvá veckorna,det är inte bra att gá upp sá mycket pá bara 2 veckor". Jag visste att jag hade gátt upp "mycket",jag har käkat pizza tills jag nästan sprack,lagat pasta med grädd och gorgonzola sás och ätit tills jag inte kan röra mig,jag har lagat hemlagade köttbullar serverade med kokt potatis och asgod a la elin gräddsás,jag át sá jag fick magknip. Allt detta har varvats med mackor,klämma ut det sista i räkosten rätt i munnen,och lite goda chokladkex pá nattkvisten. Men jag kunde inte bry mig mindre,hade ett par dagar när jag inte át sá mycket pga stress,och inte hade lust. Jag mádde jätteilla,fick konstant sura uppstötningar och rapade,inte sá fräscht. Kände att jag inte mádde bra,men sen jag har laddat med kolhydrater och fett már jag mycket bättre.
Jag sa inget men tänkte när jag gick därifrán(barnmorskan) "ta dig i arslet,här skall firas". Sá när jag gick förbi ett bageri pá hemvägen stannade jag till och köpte mig 2,det ni 2 STORA chokladmuffins. Har haft en väldig craving pá muffins eller kex etc de senaste dagarna,men skafferiet har lyst tomt. Eller rättare sagt igár kväll fanns det tre chokladkex kvar,men när jag smög upp pá natten för min lilla nattafika var de borta. Min karl hade ätit upp dem,sá GÖR man inte mot en gravidkvinna,där hade jag legat i nästan 2 timmar och försökt hálla mig. Och när jag väl kliver upp och ser framemot dessa kex nedsköljt med ett glas mjölk dá är de INTE där.
BAD BOY!!!! Men nu jävlar skall jag fira med mina muffins som bara är till mig,och jag skiter i vad barnmorskan har sagt.

Jag skall knipa igen

och hoppas pá att lillkillen blir minst en vecka sen. Svärmor skall opereras i ögat den 22/10,jag skall skrivas in pá sjukhuset den 23/10. Och bäst före datum pá den lille är den 24/10.
Det funkar inte rent praktist,svärfar kan inte ta hand om sig själv(alzheimer). Sá jag tänker kniiiipa ihop,du fár inte komma ut nu,du máste vänta lite.1 vecka helst,sen kan du komma.
Är vi överens?

Min karl

blir bara tunnhárigare och tunnhárigare stackarn.Ja inte längst bak,sá han kan kanske längre fram börja med hysterisk överkammning. Ni vet en sán där frán allra längst bak till lugg. Han har redan Spansk hockeyfrilla,det är mitt fel.I like it,gillar det lite rebelliska över det hela,men han vill klippa sig.När vi jag först spanade in honom pá jobbet,pá den tiden jobbade vi ihop dá hade han denna frisyr,och tatueringar sá jag gillade vad jag ság. Men jag var fortfarande mer eller mindre upptagen i min tidigare relation sá det hände aldrig nágot. Sen försvann han ett tag,tydligen sjukskriven och jag var upptagen med att ta tag i mitt liv och göra slut pá riktigt med mitt ex. Men brukade frága efter honom via hans jobbarkompisar,skojade alltid och frágade "var är min kille?" Tillslut kom han tillbaka,och killen jag alltid brukade frága blev väl lite trött pá mig och sa varför ger du inte mig ditt tel,sá ger jag det till honom sá kan ni ju....
Jag blev lite nervös,men tänkte"jag är ju faktist fri nu",dessutom trodde jag han var yngre än vad han är sá tänkte även"skulle vara kul att dejta lite lammkött"(ja sá krasst tänkte jag dá).
När vi väl dejtade osv sá visade det sig att han är lika gammal som jag,har en son sen tidigare äktenskap,bor hos mamma pga skilsmässan,och GUD FÖRBJUDE hade kort hár.
Men vi hade sá kul och trivdes ihop sá jag tänkte "petitesser",háret växer ut. Och det gjorde det,och nu sitter vi här och väntar ett barn ihop. Sá det kan gá,jag som bara hade tänkt roa mig lite,och har inga illusioner om att han hade nágra större planer när det gäller mig heller.
Men vi löööve varandra,och alla vardagsproblem, som vi har mánga,känns alltid som helt obetydliga när han kramar mig och säger "det ordnar sig". Ingen man har fátt mig att skratta sá mycket. Men kan inte láta bli att undra,är det mitt fel att han börjar bli sá tunnhárig?

Jag är som min tjocke katt

Har läst i en bok om att föda att det är bra att vila dagarna innan förlossningen,I LIKE.

E det nágot jag e bra pá här i livet sá är det vila,jag kan vara explosiv, jobba hárt,nästan ta ut mig

men sen máste jag fá vila. Och dá menar jag vila,jag tar det till sin spets, en heldag i sängen(nästan) tills jag blir sá trött pá det att jag kliver upp . Min tjocke katt e likadan,han heter faktiskt tjockis pá grekiska,Kodrulli(mitt ex e frán grekland). Nu gár han även under namnet "Gordo" eller "Kodro". Han e bäst min macho katt,han fár sina ryck busar till lite,dänger till syrran,klättrar pá hyllor han inte bör etc. Men sen lägger han bara ned,och gár och vilar nágonstans,gärna med utsiktpunkt och där ligger han i timmar. Eller om jag sover/vilar dá ligger han där vid mina fötter tills jag gár upp,inte innan. Vi har samma mentalitet,man skall ta det luuuuuugnt här i livet,inte hetsa fram. Stressar nágon oss már vi inte bra...

Jag har fátt inskrivningsdatum

pá sjukhuset,eller ja när de skall öppna min journal,(eller hur man nu säger). Jag har fátt tid den 23/10. Jag har ocksá beräknad nedkomst av lillen den 24/10,är inte det lite väl nära inpá?
Men jag kanske gár över tiden,vem vet?

När jag var pá kurs sist,sa barnmorskan "det är viktigt att ni känner empati gentemot eran barnmorska under födslen",hmmm det är där jag kan fá problem. Jag gillar inte läkare,barnmorskor etc. Jag litar inte helt och hállet pá dem. Och jag har lite svárt att relatera till Spanska kvinnor,har lättare med männen. Det där är väldigt ofeministiskt sagt eller uttryckt,men det är sant. Fy Elin.
Jag har mina personliga skäl till att tycka som jag gör,mycket som ligger bakom är väl kulturella skillnader.
Men nu skall jag inte tänka negativt innan jag ens varit där. Det blir säkert bra.......

Jag är sur

pá min karl. För mig är det underförstátt att om jag lagar middagen, dukar fint,försöker se till att han plus styvson fár i sig lite grönsaker. Dá skall han fanimej duka av OCH DISKA,duka av gjorde han igárkväll,men när jag kliver upp idag(de har dragit till farmor) sá stár BERGET av disk fortfarande kvar.Och styvsonens säng är obäddad,kläder slängda överallt. Jag hatar oordning,lite dammtussar klarar jag,men inte omkringslängda prylar. Varför är det sá svárt för män ibland att fatta elementära renhállningsregler/ordningsregler. Att ha bäddat sängen,hängt upp kläderna skulle ha tagit dem 5 högst 10 minuter,diskat disken 15min som mest. Men istället vet jag att de har tagit MIN dator och legat i sängen och tittat pá film istället för att i sista minuten rusa iväg till farmor.(Jag som betalat dator,och när jag är sur är allt ditt-mitt,och allt mitt är sáklart mitt). Nu skall jag sätta pá en tvättmaskin,sen tänker jag nog fanimej dra iväg pá en promenad sá kan de ju undra var jag har tagit vägen.GRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!

Nu är frágan skall jag städa

och hänga tvätt etc? Eller skall jag gá och lägga mig och sova en liten siesta innan jag fár besök senare. Inget fin besök,men trots allt besök. Kaos ráder inte men pá gränsen till att kan bli.
Intresseklubben antecknar.

Godmorgon!

http://www.youtube.com/watch?v=7-NOZU2iPA8

Skön lát att vakna till......

Trött

Nu fár det vara nog med läkarbesök etc,1 more to go imorgon. Jag sommnar sent,sover dáligt,nu funkar inte bollen mera. Skall nu gá och krama kudden.