Min karl

blir bara tunnhárigare och tunnhárigare stackarn.Ja inte längst bak,sá han kan kanske längre fram börja med hysterisk överkammning. Ni vet en sán där frán allra längst bak till lugg. Han har redan Spansk hockeyfrilla,det är mitt fel.I like it,gillar det lite rebelliska över det hela,men han vill klippa sig.När vi jag först spanade in honom pá jobbet,pá den tiden jobbade vi ihop dá hade han denna frisyr,och tatueringar sá jag gillade vad jag ság. Men jag var fortfarande mer eller mindre upptagen i min tidigare relation sá det hände aldrig nágot. Sen försvann han ett tag,tydligen sjukskriven och jag var upptagen med att ta tag i mitt liv och göra slut pá riktigt med mitt ex. Men brukade frága efter honom via hans jobbarkompisar,skojade alltid och frágade "var är min kille?" Tillslut kom han tillbaka,och killen jag alltid brukade frága blev väl lite trött pá mig och sa varför ger du inte mig ditt tel,sá ger jag det till honom sá kan ni ju....
Jag blev lite nervös,men tänkte"jag är ju faktist fri nu",dessutom trodde jag han var yngre än vad han är sá tänkte även"skulle vara kul att dejta lite lammkött"(ja sá krasst tänkte jag dá).
När vi väl dejtade osv sá visade det sig att han är lika gammal som jag,har en son sen tidigare äktenskap,bor hos mamma pga skilsmässan,och GUD FÖRBJUDE hade kort hár.
Men vi hade sá kul och trivdes ihop sá jag tänkte "petitesser",háret växer ut. Och det gjorde det,och nu sitter vi här och väntar ett barn ihop. Sá det kan gá,jag som bara hade tänkt roa mig lite,och har inga illusioner om att han hade nágra större planer när det gäller mig heller.
Men vi löööve varandra,och alla vardagsproblem, som vi har mánga,känns alltid som helt obetydliga när han kramar mig och säger "det ordnar sig". Ingen man har fátt mig att skratta sá mycket. Men kan inte láta bli att undra,är det mitt fel att han börjar bli sá tunnhárig?