Nu har jag träffat

min favoritbarnmorska för sista gángen. Eller ja skall tillbaka pá efter koll sen,men nu är hon ute ur mitt liv,äntligen. Jag hade gátt upp 1kg pá 2 veckor,vilket inte var bra,men i stort sá hade jag skött vikten bra,ca 7 kg sammanlagt. "Försök nu ha diet de sista tvá veckorna,det är inte bra att gá upp sá mycket pá bara 2 veckor". Jag visste att jag hade gátt upp "mycket",jag har käkat pizza tills jag nästan sprack,lagat pasta med grädd och gorgonzola sás och ätit tills jag inte kan röra mig,jag har lagat hemlagade köttbullar serverade med kokt potatis och asgod a la elin gräddsás,jag át sá jag fick magknip. Allt detta har varvats med mackor,klämma ut det sista i räkosten rätt i munnen,och lite goda chokladkex pá nattkvisten. Men jag kunde inte bry mig mindre,hade ett par dagar när jag inte át sá mycket pga stress,och inte hade lust. Jag mádde jätteilla,fick konstant sura uppstötningar och rapade,inte sá fräscht. Kände att jag inte mádde bra,men sen jag har laddat med kolhydrater och fett már jag mycket bättre.
Jag sa inget men tänkte när jag gick därifrán(barnmorskan) "ta dig i arslet,här skall firas". Sá när jag gick förbi ett bageri pá hemvägen stannade jag till och köpte mig 2,det ni 2 STORA chokladmuffins. Har haft en väldig craving pá muffins eller kex etc de senaste dagarna,men skafferiet har lyst tomt. Eller rättare sagt igár kväll fanns det tre chokladkex kvar,men när jag smög upp pá natten för min lilla nattafika var de borta. Min karl hade ätit upp dem,sá GÖR man inte mot en gravidkvinna,där hade jag legat i nästan 2 timmar och försökt hálla mig. Och när jag väl kliver upp och ser framemot dessa kex nedsköljt med ett glas mjölk dá är de INTE där.
BAD BOY!!!! Men nu jävlar skall jag fira med mina muffins som bara är till mig,och jag skiter i vad barnmorskan har sagt.