i soppan av problem,men vad som erbjuds är sorgliga lösningar,men ocksá de mest praktiska.
Jag förstár att det är svárt för min karl att acceptera att hans föräldrar inte längre "vale por si mismos",det är sorgligt att se,men oundvikligt. Vi skall alla en dag den vägen vandra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det måste vara jätte-svårt, men man får också acceptera och ta emot den hjälp/alternativ som erbjuds.
Hoppas det betyder avlastning för dig.
Det hoppas jag med,jag har förhoppningar. "Problemet" ligger nog nu hos min man som ser sig själv som en "dálig" son. Ibland är det som att prata med en vägg.
Skicka en kommentar