Female bonding

Vad blir det pá Svenska-kvinnlig gemenskap kanske? Det kände i alla fall jag igár när jag var pá kurs. Det är för varje gáng lite fránfall av folk,jag tyckte inte det gjorde sá mycket eftersom det blir lite intimare dá. 6st var vi som satt där med vára stora magar,och äntligen fár jag vara huvudperson för första gángen i mitt liv eftersom det är jag som stár pá tur till att föda.
Váran barnmorska som háller i kursen är fantastisk,liten snygg kvinna 35plus,alltid i höga klackar. Hon skulle bli en väldigt bra föreläsare,men det kanske hon sysslar med redan. Hon utsrálar empati,hon lyssnar bra pá alla. Hon fár en att känna sig välkommen,och hon förklarar allt väldigt pedagogiskt.
När jag hasade mig ur sängen igár morse sá tänkte jag "Usch jag orkar inte. Skärp dig nu Elin,du behöver komma ut lite,och varje gáng lär du dig nágot nytt". Sá jag hasade mig dit,och vilken överraskning hade jättetrevligt. Vi fick se pá film,prata om olika problem och funderingar vi kan tänkas ha. Och det avhandlades det mesta.Viktuppgáng,en kvinna hade gátt upp 7kg pá bara en mánad i sommras när hon hade haft semester. Hennes barnmorska hade dá markerat med RÖD penna i hennes "carnet de embarazada". En annan tjej hade gátt upp ca 4-5 kg bara sista mánaden. Alla verkade vara mer eller mindre rädda för sina gynekologer. Och jag kunde känna igen mig,relatera till deras problem och mina egna.
Vi pratade t.om politik efter som jag berättade att jag är ifrán Sverige,och frágade om det praktiserades olika förlossningställningar här,eller om man var tvungen att ligga ned?Detta utvecklades sedan till en allmän diskussion om det mesta,KRISEN och allt.
Här ligger man alltid ned,átminstonde i den offentliga sjukvárden.
Kändes väldigt bra när jag gick därifrán,äntligen lite kvinnor som sitter i samma situation. Som pratar "samma" sprák. Som förstár...