onsdag 20 maj 2009

Mi hijo me da un patatus=hjärtinfarkt

Jag háller pá att oroa ihjäl mig för min son. Han gár nu pá cortison(astmaspray),hostan och snoret ger dock inte med sig. Han blir alldeles illröd i stjärten efter varje gáng han har bajsat.
Och imorse dá jag böt blöja pá honom blödde det lite,det var dá jag nästan svimmade.
Han är sá liten och det blöder pá hans stjärt. Jag har pá femtielva olika cremer,jag torkar med hártorken(kalluft),och ändá blir han sá röd.
Jag är som det kallas här "primerisa"=första gángs Mamma,och blir därför enligt Spanska kvinnor alldeles för orolig.
Min stackars lille kille. Jag är helt övertygad om att det delvis beror pá den "rena" luften vi har här i Barca,inte stjärt problemen,eller jo för att det beror nog pá de mediciner han tar.
Jag fár nog ta och flytta till ett öde hus pá landet i Sverige.

måndag 4 maj 2009

Jag hatar

förkylda män som tror att grönsaker är= ensaladilla russa för det är vad Mamma har lärt dom.
Sen har vi även kattan som har "celos",=hon löper och p-pillrena tar ngn dag att verka. Jag vet,jag borde kastrera,men give me time ,give me money.
Just nu dricker jag ett glas cava och rööööker för att lugna nerverna.
Annars är allt toppen,máste snart sista minuten deklarera ocksá.....

Taggarna utát

Jahopp sá var friden över pá jobbet,nyhetens behag har lagt sig och nu är man bara en i mängden. Eftersom jag har gátt ned i arbetstid(dock bara 1h om dagen),kallas jag nu "refuerzo",eftersom jag alltid har samma arbetstider. Det innebär att man kastas runt i olika affärer,i ena stunden säljer jag Cartier klockor,i andra Barcelona kádisar för 2.50 euro.
Idag fick jag lite spel,för det blev lite väl mycket omkringkastande,och dum Svensk som jag är vill jag göra ett bra jobb men om jag inte fár stanna pá ett och samma ställe har jag tillslut inte en blek,och kan inte hjälpa kunderna pá det sätt de kanske räknar med att bli bemötna.
Á andra sidan verkar spaggarna ta det med ro,mañana,mañana ni vet,dessutom har jag varit fránvarande denna organiserade oorganisation för länge. Har blivit förvánad över hur dáligt vissa kunder kan bli bemötta av arbetskamrater,men kan tillslut förstá deras frustration.

Sen har vi dá temat med min lille son som jag hämtar hur stressad som helst efter jobbet.
Han har fortfarande snor sá det rinner av sig själv,även om han dock fátt antibiotika av doktorn.
Imorgon skall vi pá sex mánaders koll,och jag kommer säkert fá skit för att jag fortfarande inte lyckats fá honom att sluta vakna femtielva ggr pá natten,och att han inte sover SJÄLV.
Men som sagt taggarna är utát idag,"i detta jävla land máste man lära sig att säga ifrán annars kör de över en".

Teeeema nummer tre är karln som är förkyld,och trött för att han har sovit med killen fyra nätter i rad,plus jobbat,plus problem med sina föräldrar plus vete fan allt. Men det ursäktar inte en pissig attityd,jag har ocksá HAFT EN JÄVLIGT JOBBIG DAG. Och när jag sen lagar mat fastän han sagt att han inte ville ha(jag tänkte att kanske han ändrar sig och gör han inte det sparar jag tills imorgon) även fár skit för det. Pástár att han fár dáligt sammvete och fan vet allt,och "varför har du även dukat till mig?". "Ifall att ,och vill du inte äta sá är faktist även jag hungrig och sluta tjata nu för annars förstör du min middag".
"Jaha sá du skiter i mig om jag äter eller inte". Tur att jag inte hade en stor jävla ljustake till hands i den stunden....
Jag har en son,jag behöver inte ett vuxet barn.
När han senare är pá bra humör och vill kramas för han inte vill gá till sängs "enfadado conmigo",
sa jag bara " prata inte med mig just nu,jag funkar inte sá". Först skit,och sen allting bra.
JAG HATAR FÖRKYLDA MÄN.