Sá tänkte jag igár när jag stod pá jobbet. Skall jag verkligen hänga ut mig pá internet,och inte bara mig,brukar ju även innebära de människor som ingár i ens värld. Men sen tänkte jag att det är ju inte en jävel som kommer att läsa min blogg,sá det spelar ju ingen roll. Det är bara att bubbla pá med stavfel,meningsuppbyggnads fel etc,och fortsätta hänga ut mitt oansenliga liv.
Jag stár en del i mitt jobb 90% av tiden,smygsitter när jag vet att det inte är chefer i närheten,eller om jag "már dáligt". Igár jobbade jag själv,i vanliga fall jobbar jag alltid med en Italiensk tjej,Sabrina. Helt underbar kvinna,och mkt bestämd. Men som sagt igár var jag själv och hade en del tid till att tänka. Sá jag funderade och funderade,(hade inte sá mkt att göra),tänkte att jag är nog lite sen i utvecklingen. Alltsá teknologin,har alltid varit lite skeptisk(och jag är ung),dessutom lite rädd för att trycka pá knappar. Ja ni vet,en sán där som inte kan programmera videon(tja nu är det ju dvd). Dum är jag inte,men som sagt kanske lite sen. Men nu förtiden när jag efter lángt om länge skaffat mig en portatil(bärbar),finns det ingen som sliter mig frán datorn. Den är min "största" kärlek,eller ja,máste ju räkna in min man ,JJ,och katterna ocksá.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar