Har funderat ett tag pá det där med att skaffa barn,och nu har vi börjat försöka... Men fár lite kalla fötter om jag tänker för mkt pá det. Vi är inte precis rika,och min man har barn sedan tidigare,vilket innebär att han betalar underháll till sin ex-fru. Sá ekonomin stár inte precis pá topp,men á andra sidan har jag kommit fram till att den aldrig kommer att göra det. Sá det är bara att köra pá...hjälp....Är dock inte sá orolig för att mitt liv kommer att bli trákigt,för det är inte sá vilt och roligt överhuvudtaget. Tja nu kan jag ju festa om jag vill(vilket jag gjorde igár och betalar dyrt idag),det kommer jag ju inte att kunna göra sen. Men TROR inte att jag kommer att sakna det. Nu utgár jag ju ifrán att jag kommer att bli pá smällen pá en gáng,vilket ju inte alls är säkert...
Nu kom min karl precis hem frán att ha varit och hämtat grillad kyckling,och friterad potatis,fet mat alltid bra dagen efter. Planerar att köra en timmas träning senare för att kompensera.
Ialla fall sá frágade han "Cariño qué haces,a quien escribes?"=älskling vad gör du vem skriver du till?,till ingen det är en blogg. Aha vem kan läsa den dá? Alla,den som vill. Men du skriver väl inte om mig?? Nejrá inte alls....Nu ljög jag och kommer absolut inte komma till himmlen när jag dör.
Innan jag slutar máste jag bara säga att jag bara "älskar" Terri Herrera Eriksson´s krönikor i aftonbladet,kan sitta och läsa hur länge som helst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar