Besviken

Idag hade vi inventering pá jobbet,och jag jobbade pá som vanligt(tar det pá allvar).
Allt gick väl som det ska mer eller mindre. När allt är över kommer min chef och berättar nyheten,(med stort N). Hon är gravid,det visste jag redan,men hon kom för att säga vem som skall ta hennes plats när hon är borta. Det var en tjej som faktist är god vän till mig,pero me sentó como una patada en el culo=det kändes som en spark i röven. När vi fick reda pá att min chef var gravid,spekulerades det en del om vem som skulle ta hennes plats. En del tjejer sa mitt namn,men jag sa alltid ,"nej det tror jag inte". Och jag ville verkligen inte det heller,men jag trodde de skulle ta ngn tjej som "valía la pena=som var värd det". Men den tjej de har valt är helt ok,men inte pá ngt vis den tjej som jobbet pá mest allvar,eller jobbar hárdast etc,etc. Det känns som att om de har valt henne,dá gör det ingen skillnad pá hur mkt eller hur lite man jobbar. Inte som min nuvarande chef,som innnan de befodrade henne verkligen visade sig värd jobbet och mer därtill. Hon var outhärdlig när vi jobbade pá samma nivá,väldigt ambitiös. Men just därför diskuterade jag heller inte det faktum att de befodrade henne. Trodde kanske att hon skulle bli ännu jobbigare,men det visade sig att hon blev bara trevligare för nu hade hon nátt dit hon ville. Och jag respekterar henne verkligen för det,för hon har visat som chef att hon verkligen gillar och kan sitt jobb. Men den här tjejen som varit bland de första att alltid snacka skit om företaget,att "skobba". Hon är jättetrevlig inget om det,men jag tycker helt enkelt inte att hon är värd den platsen . Säkert inte jag heller,nu kan säkert detta tyckas som att jag är avundsjuk,och kanske det. Men jag stár fast vid att hon helt enkelt inte är värd det. Och det känns som att varför jobba,eller lägga manken till när vem som helst kan bli chef. Jag har tappat mina illusioner om företaget,om jag nu hade nágra sá har de helt försvunnit...