Dagboksförfattarens dilemma...

Om ingen nágonsin ska läsa det,finns det egentligen ingen anlednig att besvära sig med att skriva,kontrollera stavningen och öda tid pá grammatik och formuleringar. Varför inte bara tänka? Om det finns en hemlig önskan att bli läst,gör det skrivandet mindre ärligt? För vem är det här litterära fyrverkeriet avsett? Om jag säkert visste att ingen skulle läsa dessa sidor,tror jag att jag skulle skriva annorlunda. Jag skall försöka vara fullkomligt ärlig och naken. Men ändá,och fast jag inte vet vad jag har för motiv,är det helt klart vad mitt skrivande fyller för funktion:sá länge jag skriver ner varenda liten sak,behöver jag inte riktigt delta i mitt liv,som för närvarande är ganska jävligt. Detta är inte skrivet av mig,utan taget ur en bok som jag läste ut i natt. Boken heter : Det heligaste. Skriven av:Denise Mina. Tyckte bara att detta stycke kunde appliceras pá bloggandet i sig,inte bara mitt .