Meeeeeeeeennnnnnnnnssssssss

Är pá aspissigt humör,fast ändá glad och stark pá ngt vis. Fick min mens idag,och första dagen är ju alltid lite besvärlig,när det gäller humör och ont osv.Men denna gáng har jag inte sá ont,bara en väldigt stark lust att diskutera med JJ. Han gár mig pá nerverna när jag har jobbat morgon och är trött. Han vill ha uppmärksammhet(och kärlek),och jag vill bara kunna existera i samma rum utan att behöva snacka sá jävla mycket. MEN NEJ! Det gár inte,för dá känner han sig ignorerad. Jag är ibland lite norrlänning(har ingen släkt därifrán),men har inte lust att snacka för snackandets skull. Sá nu idag när han kommer hem,tar ett par timmar till skall jag förklara för honom hur "punkterna över i:na skall sitta". Om jag nu äns har samma stridslystnad dá,har tänkt köra ett träningspass innan,sá ilskan kanske gár över. "Stackars karl", tänker säkert ni,jag med, för han är väldigt omtänksam,men ibland máste man bara tala ut. Och om han nu sá gärna ville prata igár,sá prata skall vi,men inte igár, IDAG.