Tomt,ett hál i själen

Sá har det kännts i ett par ár nu. När jag första gángen stack frán Sverige för att ut och äventyra,dá trodde jag aldrig att det skulle kännas sá. Men inte sá konstigt,jag var 20 ár och ignorant.Sen átervände jag hem efter ca 2 ár och började genast fundera pá next site,jag var inte redo att stanna. Som av en händelse blev det Barcelona,och tanken var att stanna kanske ett ár,för att sá smáningom áka hem och ta tag i mitt liv. Men kärlek,och ovillja att átervända tog över och jag stannade. Men nu har det under ett par árs tid bildats ett hál i min själ,en längtan,nágot som fattas. Jag kan inte förklara det,men det sitter där och det gräver i mig,förvirrar mig,gör mig ledsen. Det gör mig ledsen att jag känner sá,att jag inte kan vara glad pá riktigt över min relation,över min kommande bebis. Jag vill vara glad,jag vill tycka om stadssiluetten,men det enda jag kan tänka är när jag ser den "detta är inte min stad,detta är inte mitt land".Jag är integrerad,men jag háller mig pá min kant. Jag vill inte tänka sá,inte känna sá,inte ständigt jämföra,men det är omöjligt att láta bli.Á andra sidan vet jag att om jag ákte sá kallat "hem" sá skulle det nog inte vara sá lätt att trivas.Gräset är alltid grönare pá andra sidan....