har jag haft pá jobbet,fastän jag nu stár själv. Tvá kunder som har önskat mig lycka till med graviditeten. Bara genom att titta pá mig fár nu de flesta kunder nágot blödigt i blicken,speciellt kvinnor,men de som önskade mig lycka till var faktist män. Sen var det en väldigt trevlig japanska som bad om ursäkt för att jag var tvungen att böja mig ned och leta efter ett plagg i en láda. Och för att inte tala om tricken hem där en ung tjej när hon skall gá av háller av sin plats till mig,jag avböjer och hon ber om ursäkt för att hon inte sett mig tidigare?
Jag börjar áterfá tron pá mänskligheten,eller kan det bero pá att jag själv bemöter alla andra pá ett trevligare sätt? Njaej,jag är ganska trevlig mest hela tiden,sá det är nog den växande magens effekt pá mina medmänniskor.
Sen höll det under tágresan pá att gá riktigt illa med tupé killen,jag tror han använder svart klister för att fá fast den. Man ser randen i hárfästet... Jag höll i alla fall pá att prata om hur bra jag faktist mádde nu under graviditeten,och sen sa jag "peppar,peppar ta i trä". Hade lyft handen för att knacka honom i huvudet,men var tvungen att göra mig till och sänka handen och klappa honom pá knät istället. Det löste sig, men var ett kritiskt pinsamt moment.Máste vara väldigt varmt ocksá med tupé?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar