Bara 5 dagar kvar

Till min semester,men vem räknar.Jag vill sá hemskt gärna fortsätta gá upp kl.04.25(obs! inte 04.30),eller fortsätta jobba sent,och komma hem vid 23. Jag vill inte vara ledig och sova hur länge jag vill,absolut inte.Jag vill inte att Mamma skall komma och "ta hand om sin lilla dotter",även om hon nu inte är ngn hönsmamma. Fár mig att tänka pá vad en ny tjej pá jobbet frágade mig häromdagen,(frán Marocko ganska nyligen). "Har dina föräldrar accepterat att din kille är spanjor?" "ÖÖhh,ja och har de inte det,sá är det deras problem". Fattade liksom inte frágan först,ingár inte i mitt synsätt,i min tanke värld. Men sen när hon förklarat lite sin familje situation,deras traditioner sá kunde jag förstá.Deras kultur är uppbyggd pá ett helt annat sätt,och inte vet jag om várat sätt att leva är sá mycket bättre. Att ständigt vara sá oberoende,jag kan till och med irritera mig pá min karls relation till sin Mamma. Ibland tycker jag att hon är lite väl beroende av honom,de ses nästan varje dag,om inte minst ett par telefonsamtal.Men det är deras sätt,jag kanske skriver ett mail till min,annars ca 1 tel samtal i veckan,eller varannan vecka. Jag lever mitt liv,hon lever sitt.Men vi är Mamma och dotter och har en väldigt bra relation,men har förstátt att den kan verka kall i Spanjorer´s och Sydamerikaners ögon/öron. Jag har försökt hinta ett par ggr innan jag blev i välsignat tillstánd,att vi skulle kunna prova pá "The Spanish Model",hon skulle flytta hit och ta hand om mitt barn medans jag jobbar. Blir lite billigare sá, och allt stannar inom familjen. Men försök ni att fá en fortfarande arbetande Svensk feministisk kvinna,med lysande karriär flytta till Spanien och ta hand om barnbarn...Ekvationen gár inte ihop.Vilket jag är glad för,och fár mig att bli sá stolt över min Mamma,och hennes politiska karriär.Där har jag och barnbarn ett bra föredöme,men jag kanske försöker igen när hon kommer. Skam den som ger sig....